Den här veckan har vi varit lite extra pirrigt inför veckans intervju, vi har nämligen pratat med Paula som inte bara är bara driver Rosenlunds hundsalong och således är expert på olika hundbehandlinga, hon är också en av Sveriges största petfluencers med över 100k följare på TikTok och Instagram. Dessutom använder hon och hennes Mynta DogDater förstås! Plocka fram thekoppen, sätt er i favoritfåtöljen och njut av trevlig läsning! 

Hej Paula! Vad roligt att vi får prata med dig, känns extra kul eftersom du och Mynta använder appen! Vi börjar med lite frågor om din salong. Vilka tjänster erbjuder du? Jag erbjuder olika typer av spa-tjänster till hund, Klippning, trimning, kloklippning, bad, tandvård. 

Vilka är dom vanligaste behandlingar dina kunder väljer? Den behandling jag gör mest är maskinklipp på små hundar. Oftast vill ägaren ha en kort och lättskött frisyr!

Paula in action!

Ja, långa, stora pälsar kan ju vara rätt jobbiga att sköta. Är det viktigt att klippa en hund, varför i så fall? Det är mycket viktig att hålla sin hund välvårdad i pälsen, Du behöver inte nödvändigtvis klippa ner din hund för att hunden ska må bra, men det krävs ett enormt arbete av ägaren att hålla en lång päls tovfi. regelbundna bad och fön samt att man borstar igenom pälsen noga. Sköter man inte pälsen som den kräver bildas tovor snabbt. Tovorna sliter och är obekvämt för hunden. Det bildas även smuts och bakterier och det är svårt att hålla rent, detta kan leda till öron-ögon inflammationer och svamp.

Hur ofta behöver man klippa och behandla sin hund om man vill ha en riktigt vältrimmad hund? Detta är väldigt olika beroende på ras. Men en klippras rekommenderar jag att man lämnar in till frisören var 6:e till 12:e vecka. Hundar som har dubbelpäls behöver lämnas in och få hjälp med att bli av med gammal underull, där är det också väldigt olika beroende på raser, en del behöver komma var 8:e vecka och andra räcker det med 2 gånger per år.

Är det några särskilda raser som är roligare och/eller viktigare att klippa och behandla? Jag själv älskar att klippa pudlar, det finns så många olika möjligheter och frisyrer. Det är fantastiska trevliga hundar dessutom. De hundar som är trubbnosar och lätt ”växer igen” vid ögonen är extra viktiga att hålla efter. Dom har ofta problem med rinnande ögon och är man inte noga att klippa och hålla rent kan sår och svamp bildas under pälsen. 

Kan tänka mig det, pudlar är ju oftas de man associerar till först när man tänker på klippning och fina hundfrisörer. Brukar hundarna gilla att bli badade och trimmade? Det kan ju såklart vara olika för olika hundar men människor brukar ju generellt sätt gilla att gå till frisören, gäller det även hundar? De flesta hundar går med på att bli badade och klippta utan problem, men dom tycker nog inte det är superkul. Sen finns det även dom som somnar på trimbordet och uppskattar besöket mycket! Det är inget måste att hunden ska älska att gå till frisören, men däremot så har jag som krav att hunden ska vara hanterbar på bordet.

Bra och rimligt krav! Vad innebär en tandvårdsbehandling? Den tandvård jag erbjuder är ett underhåll mellan veterinär besöken, jag jobbar med en ultraljudstandborste med tillhörande tandkräm. Jag är ingen veterinär och rådgör därför alltid kunden att besöka veterinär i första hand för tandstensborttagning.

Paula gillar att klippa pudlar

Vad är en urfällning? En urfällning gör man på hunden som har en dubbelpäls. Först så badas hunden riktigt ordentligt och sedan fönar och borstar man ut all den lösa underullen som inte släppt helt. Detta är perfekt att göra när hunden fäller. Pälsen blir luftig och mjuk igen.

Vad innebär ett valpbesök? Ett valpbesök är till för att skola in en hund som kommer att behöva gå till frisören regelbundet. Besöket är kort och positivt. klipper klorna och borstar lite lätt. Det viktiga i detta besöket är att vapen får en bra upplevelse!

Å vad härligt att få hänga med valpar som en del av ens jobb! Vad krävs för att starta en hundsalong?Du behöver något typ av utbildning för att kunna bedriva en hundsalong. Även en lokal med tillgång till vatten. Det är mycket dyra inköp i början, badkar, trimbord, fön verktyg och produkter.

Kan tänka mig det, häftigt att du vågade dra igång egen! När skaffade du hund själv? Jag har haft två stycken omplaceringar när jag var mindre, men min första egna hund skaffade jag 2017, en miniatyr american shepherd hane. Jag sysslar mycket med hundsporten Agility och har därför valt mina hundar efter det, Men jag skulle väldigt gärna vilja äga en klippras någon gång i framtiden!

Startade du dina sociala kanaler i samband med att du öppnade din salong? Jag har haft en instagram och facebook sida till mitt hundtrim sedan starten 2018, det var först 2021 som jag började med TikTok.

Hur gjorde du för att bli så stor på dina sociala kanaler? Jag vet faktiskt inte, det har aldrig varit min mening att bli stor på sociala medier utan det bara hände. Jag tyckte det var väldigt roligt att så många ville se mina videos så jag fortsatte att publicera och har bara fortsatt sen dess!

Vad skulle du ge för tips till någon som vill starta ett TikTok eller Instagram konto åt sin hund eller någon som har en hundrelaterade tjänst? Försök hitta din grej, Gör något unikt och som du tror på. Ge inte upp!

Det var ett väldigt bra råd och borde ju faktiskt gälla dom flesta med det mesta. Kör din grej och ge inte upp – då blir det ofta bra. Det är lite så vi tänkt med DogDater faktiskt och det har ju också blivit rätt bra. TACK Paula för att vi får prata med dig! Vi ni läsare veta mer om Paula och hennes kanaler hittar ni hennes hemsida HÄR, TikTok konto HÄR, Instagram HÄR och Facebook HÄR.

Vi fortsätter vårt intervjurace och har den här veckan fått äran att prata med en av hundvärldens mest framstående personer, hund (och människo) psykologen, författaren, föreläsaren och kursledaren aka hundgurun Anders Hallgren. Det här, kära läsare, är stort, bered er på BRA läsning!

Anders, vilken ära att vi får prata med dig. Du är ju en riktig legend i hundvärlden – legitimerad psykolog i över 50 år, ansedd att vara världens första hundpsykolog, givit ut ett flertal hund böcker och hållit ännu fler föreläsningar och kurser, wow! Snacka om att du är hundens bästa vän! I och med att du har varit med så länge måste jag ju ändå börja med att fråga hur du tycker att hundbranschen har förändrats sen du började din karriär inom hundvärlden? När jag började, på 1960-talet var det tuffa tag mot hundar. Det var hårda ryck i kopplet, tagghalsband, hundpiska förekom, slag – helst med en hoprullad tidning, hårda röster. Det enda råd som fanns när en hund hoppade upp på folk i glädje var att sätta upp ett knä i hundens bröst. De hårda råden gällde framför allt stora hundar. Småhundar klarade sig lite lättare undan.

Problemhundar avlivades i de flesta fall. Det fanns några få hundtränare som tog sig an dem och det var mycket hårda tag och slutade ändå vanligen i avlivning. Jag gjorde en undersökning 1968 som visade på en oroande hög frekvens av avlivning. Det kunde räcka med att en hund var skällig för att den skulle mista livet.

I brukshundsvärlden fanns viktiga regler, som till exempel att man aldrig fick berömma en hund när man la den ner. Ordet ”PLATS” (kallades kommando, typisk arv från det militära som lever kvar än idag, tyvärr) skulle hunden uppleva som ett straff. När jag på ett föredrag i Solna-Sundbybergs BK ifrågasatte detta och sa att man visst ska berömma en hund vid platsläggande, höll jag på att bli fysiskt attackerad av en av instruktörerna.

Anders och tax: begynelse-resen

Mitt jobb som hundpsykolog var så ovanligt (fanns ju ingen sån tidigare) att jag blev uppmärksammad i olika tidningsreportage. När folk läste om att man skulle vara snäll mot hundar och inte slå och ryta så märkte jag att de flesta hundägare inte ville vara stränga och hårda, så jag fick mängder med positiva brev och telefonsamtal. Fast uppmärksamheten var inte uppskattad av de som var ledande i hundvärlden, som SKK och SBK. Jag trampade på ömma tår.

Genom tidningsreportage, intervjuer i radio och deltagande i några TV-program på 1970-talet spreds budskapet om att behandla hundar snällt. Det fick en extra skjuts av att barnaga förbjöds under denna period. Snart blev det två grupper, de som förordade en mjuk inställning till hundar och de som förordade stränghet. De senares argument blev snart att man måste vara ”flockledare” över hunden. Det var ett argument som var svårt att slå hål på, men till slut gick det.

I mitten av 1970-talet började jag utbilda folk till instruktörer för mjuka hundkurser och då spreds budskapet ännu mer. 1979 startade jag utbildning till hundpsykolog för ett tiotal elever (Eva Bodfäldt var en av dem) och då spreds även budskapet att hundar med problem gick att bota.

Den här uppdelningen mellan ”mjukisar” och ”hårdisar” har fortsatt ända till våra dagar och lär väl fortsätta länge till. Egentligen är det mest av allt en uppdelning mellan de som har tillägnat sig kunskaper i etologi och psykologi och de som saknar dessa kunskaper. Men jämfört med hur det var på 1960-talet och hur det är idag, så är skillnaden jättestor.

Alltså du måste ju vara alla hundars bästa vän. Vill faktiskt påstå att du är en (mjuk) hjälte! Varför och när valde du att börja jobba med just hundar? När familjens tax, som var mest min, knappt fem år gammal dog i mina armar när jag var fjorton år började jag läsa allt som fanns om rädsla. Hon var nämligen rädd för folk, bilar, starka ljud  ja, allt. Det gav mig skuldkänslor att jag inte kunnat hjälpa henne att komma över sin rädsla. Ute på landet var hon inte rädd, bara i stan där vi bodde. Så jag skolkade när jag kunde och tog bussen ut i närmaste skog. Inte bra för skolarbetet men bra för henne.

Det fanns inte mycket att läsa om rädsla men jag såg rädda djur, främst hundar, och studerade dem när det gick. Under 1960-talet gjorde jag min värnplikt på Hundskolan i Sollefteå och tränade hundar att söka och markera minor. Där var det hård disciplin som gällde, både mot folk och hundar men jag vägrade att vara så sträng. Det visade sig att det gick så bra ändå, så jag fick hållas. Men egentligen fick jag insikten i vad jag ville arbeta med när jag var sexton år. En hundägare med en schäfertik som bodde längre ned på gatan råkade passera just som jag kom ut ur porten. Hon gick alltid med svansen mellan benen och verkade så rädd. Jag frågade om jag fick hälsa på henne men mannen sa att hon var rädd för folk och aldrig vågade gå fram till någon. Jag vet inte vad det var som flög i mig, kanske en instinkt, men jag satte mig på huk halvt bortvänd och verkade upptagen av något i marken. Då kom hon fram och nosade mot mina händer och jag kunde klappa henne lite lätt. ”Otroligt” utbrast mannen ”den här trodde jag aldrig!”. Detta var nog den händelse som fick mig att bestämma mig för vad jag ville göra i framtiden trots mina föräldrars protester, ”man kan ju inte leva på att arbeta med hundar! Skaffa dig en utbildning!” Ja, och sen rullade det på allt eftersom ryktet spred sig att jag kunde hjälpa rädda hundar.

Har du någon gång ångrat dig och tänk att du skulle valt ett annat jobb? Inte en dag, inte en minut, inte ens en sekund har jag ångrat mitt vägval. Att kunna hjälpa hundar till ett tryggt och harmoniskt liv har hela tiden, ända från tiden med min lilla rädda tax, varit en ledstjärna. Visserligen var jag så illa tvungen att ta några arbeten i början eftersom jag inte tog betalt av de hundägare som jag hjälpte. Jag slutade också skolan i förtid för jag vantrivdes och då arbetade jag också på ”vanliga jobb”. Men en dag så visste jag att, det må bära eller brista, men jag ville hjälpa hundar på heltid. Inte sjutton år fyllda hade jag bestämt mig. Välmenande råd från den i realismen förankrade vuxenvärlden var flera: ”Tycker du så mycket om djur så ska du absolut bli jägare (De sa faktiskt det!)”. Eller ”Då ska du bli bonde, så får du vara med djur hela dagarna”. Inget om att jag tar livet av dem för köttet. Eller ”Du ska förstås bli veterinär”. Detta rådet fick mig att besöka veterinärhögskolan, ett besök som avskräckte mig, det var blod och hundar som skrek av smärta överallt.

Efter att ha funderat på psykologyrket så gick jag upp till psykologiska institutionen på Stockholms universitet och kollade på vad de pluggade där. Då visste jag! De var ju precis de ämnen som jag ville fördjupa mig i, inlärnings-, emotions- och socialpsykologi med flera intressanta andra ämnen. Eftersom jag slutat skolan för tidigt (med dåliga betyg), så kunde jag ta upp studierna igen. Nu var jag motiverad och läste in sista ring på ett år och gick ut som A-student och kom in på psykologprogrammet vid universitet i Stockholm. Hade inte en enda tanke på att jobba med människor utan min enda inriktning var att läsa in de här ämnena så jag kunde hjälpa hundar mer effektivt.

När Anders pratar lyssnar man!

Som sagt alla hundars hjälte. Nästan lite slöseri att du inte kunde jobba åtminstone lite med människor med, du hade helt klart gjort underverk där med. Skulle du säga att det är enklare eller svårare att jobba heltid med hund idag jämfört med tidigare när du började din karriär? När jag började fanns det inte så mycket man kunde arbeta med, framför allt inte på heltid, så det blev mest hundar som hobby. Idag finns det många hundyrken att välja på, även på heltid. Ändå rekommenderar jag dem som vill arbeta som instruktör eller hundpsykolog eller andra jobb där man har mycket social kontakt med hundägare, att inte arbeta på heltid med detta. Anledningen är att man blir snabbt utbränd av intensivt socialt arbete. Man behöver regelbunden tid för återhämtning och då ska man vara ledig eller göra något helt annorlunda. Det är också bra om man som instruktör kan variera sina kurser så att det inte blir för enahanda, till exempel att variera mellan att ha valpkurs, kantarellsökskurs och arbeta med en servicehund. Kanske också ha lite privat inackordering på semestertid.

Om du fick ge ett tips till någon som vill börja jobba med hund, vad skulle det vara? Om du brinner för hundar så ska du veta att det sällan är att jobba med hundar utan mest av allt med hundägare. Du måste alltså även brinna för att hjälpa människor. Och jobbet är inte för att du ska skina utan du ska få hunden, matte och husse att skina. Med andra ord så måste du ha en god portion ödmjukhet.

Välj också en utbildning – idag finns flera vägar att nå ett mål. Men utan kunskaper står du dig slätt. Siktar du på att bli hundpsykolog, välj helst en utbildning som erbjuder flera olika lärare som är specialister inom sina ämnen. Undvik distansutbildning för det kan aldrig fungera i ett envägsformat att lära sig detta yrke. Diskussioner, frågor, kritiskt tänkande, utbyte med kurskamrater är viktigare än att bara insupa själva de bokliga kunskaperna.

Kloka råd. Om du även får ge ett tips till någon som vill lära känna sin egen hund bättre, vad skulle det vara? För en hund är en kärleksfull och aktiv relation det naturliga. Hunden har minst femton olika beteenden för att hålla ihop gruppen och se till att relationerna fungerar bra. Det är för att en väl sammansvetsad grupp, i det vilda och ursprungliga, som är utan konflikter fungerar mer effektivt i jakt. De som har bra relationer är alltså mest framgångsrika och har därmed största chanserna att få mat. Bra och vänliga relationer handlar alltså om överlevnad i grund och botten. Det här sitter i våra hundars gener.

Vill du komma din hund närmare och lära känna den i grunden, ska du undvika konflikter, straffande och hård röst. Du ska komma närmare hundens natur och det gör du med vänlighet, närkontakt och att vara aktiva tillsammans.

Vänlighet är avgörande för er samanhållning, vilket är grunden för att ni ska kunna fungera bra ihop. Även om hunden kan vara besvärlig ibland så undvik att gå i konflikt om ett oönskat beteende. När man blir arg säger ifrån och straffar hunden för det den gör så hjälper det ofta bara för stunden. Vanligtvis får man bli arg och försöka straffa samma beteende upprepade gånger. Det visar att straff inte ändrar beteenden långsiktigt, men i stället påverkar det relationen negativt.

Närkontakt, fast på hundens villkor, som att han eller hon får ligga i ditt knä, att du klappar och smeker ofta, åstadkommer en frisättning av det så kallade må-bra-hormonet oxytocin. Det binder individer till varandra och motverkar dessutom stress. Ett bra sätt att åstadkomma en frisättning av oxytocin, förutom att kela, är att massera hunden, helst varje dag. Det finns en närkontakt som är naturlig för människan men inte så bra för hunden och det är att krama. En hund kan uppfatta en kram som provocerande, till och med hotande, speciellt om det kommer från en främmande person.

Att vara aktiva tillsammans är naturligt och viktigt. En hund är relativt passiv eftersom enligt dess natur ska de äldre, de med högre status i familjen (det vill säga du), ta initiativ till aktiviteter. Det är därför hunden vilar när du sitter eller ligger. Den synkroniserar sitt beteende med ditt, enligt sina oskrivna lagar. En hund är ofta passiv inne och då samlar den energi, som ett batteri på laddning. När ni sedan kommer ut på promenad så är den överaktiv, drar i kopplet, skäller mot hundar och hoppar upp på folk ni träffar. Det är således viktigt att du tar initiativ till aktiviteter, inte bara ute utan också inne. Följ ett program med mental aktivering men utan att göra det för mycket. Ett par gånger inne brukar räcka för att hunden ska få utlopp för energi. Är hunden överaktiv ute så kan du aktivera den just innan ni går ut. Att söka ett trettiotal pyttesmå godbitar kan ta hunden 15 minuter, men tar bara dig tre minuter att lägga ut. Och du ser resultatet direkt, hunden är lugnare på promenaden. När ni är ute så kan du med fördel göra några övningar med mental aktivering, då blir han eller hon mindre intresserad av andra hundar och annat frestande och mer fokuserad på dig.

Alla hundars bästa vän!

 Jag vet inte om det är för att det är du som säger det men det låter ju faktiskt helt självklart, alltihop! Kan man använda liknande behandlingsmetoder på människor som på hundar? Det är väldigt likt förutom den verbala delen eftersom vi inte kan förändra hundens beteende genom att prata. Ångesttillstånd påverkar vi på liknande sätt, genom att steg för steg närma oss det som triggar ångesten, som exempelvis träning av skotträdsla, där man skjuter på avstånd och med leksakspistoler som inte låter så mycket och ökar ljudet gradvis. Vid stark ångest och post-traumatisk stress reglerar man upp hundens serotoninaktivitet (serotonin är den signalsubstans som lugnar hjärnan). Människor ger man medicin, så kallade SSRI-preparat (”lyckopiller”). Hundar ger vi extra B-vitaminer och mat som innehåller extra mycket tryptofan (ett äggviteämne), som till exempel äggvita i processad form – torkad, eller kokt. Rå äggvita ska man inte ge till hundar då det kan påverka vitamin B3 negativt. Serotonin bildas av tryptofan + Vitamin B6 och allt finns tillgängligt utan att man behöver ta till medicinering.Read More

Vi har fått feeling för det här med att jobba heltid med hund (och att få träffa med härliga och hund människor förstås) så vi forstätter! Den här veckan har vi fått äran att prata med Sara Karlberg ägare av Sociala Tjänstehundar i Sverige AB och grundare av Svenska Terapihundskolan. Är det någon som har koll på utbildningar för er som vill jobba med hund är det hon. Luta er tillbaka, lägg hunden i knät, läs och njut!

Sara – förmodligen en av hundvärdens mest drivna personer!

Hej Sara, tack för att vi får prata med dig. Vi vill ju lära oss mer om hur det är att jobba med hund på heltid och vilka möjligheter och utbildningar som finns så det känns superkul att få prata med ett proffs som dig! Berätta lite kort om dig och din bakgrund. Hej, jag heter Sara Karlberg, född och uppvuxen i Östersund men har styrt kosan ner till Kolbäck (Västmanland) där jag bor med man och två barn samt två hundar. Har en kandidatexamen i medie och kommunikationsvetenskap och utbildad tv-producent. Men efter några år i tv-branschen valde jag att styra kosan vidare mot djur och natur. Jag utbildade mig till hundinstruktör samt har läst allt från folkhälsovetenskap, hundens beteendebiologi och en massa mer inom området för djur och människors relationer. Just nu har jag startat upp en ny akademisk bana och siktar på en masterexamen i miljöpsykologi som ska bottna i ämnet antrozoologi som handlar om just djurens och människors relationer. Flummigt men jätteintressant =)

Wow, snacka om att du har legat i och vilket driv du har, väldigt imponerande och minst lika inspirerande! Jag har förstått att du också är grundare till Nordens största utbildningsarrangör för Sociala tjänstehundar, häftigt! Vilka utbildningar kan man ta hos er? Ja vi har utbildningar som sträcker sig över hela landet, man kan utbilda sig inom hundunderstödd aktivitet, då brukar man kalla sig för besökshundsteam tillsammans med hunden. Sen har vi något som heter hundunderstödd terapi, då kallar man sig för terapihundsteam eller vårdhunsdteam. Vi har även en  utbildning som har inriktning på hundunderstödd pedagogik och då blir man skolhundsteam. Förutom detta så är vi Sveriges enda yrkeshögskoleutbildning i historien också som utbildar människor och deras hundar till skolhundspedagogteam. I vår yrkeshögskoleutbildning så blir man även resurspedagog. Slutligen startar vi upp nu till hösten en psykoterapihundsutbldning också vilket vi är jättespänd på att sätta igång. 

En hel del utbildningar med andra ord, vilka jobb kan dessa leda till? Som besökshundsteam arbetar man med hundunderstödda aktiviteter som skapar motivation, glädje, livskvalitet. Det kan man göra både inom vård, skola eller omsorg. Det är en enklare variant av besök. Som Vård-/Terapihundsteam arbetar man med hundunderstödd terapi, man utgår från sin profession där exempelvis sjukgymnasten arbetar inom sitt yrke med hunden som understödjande kollega. Det kan även vara en arbetsterapeut som i sitt yrke har hunden som en understödjande kollega. Som skolhundsteam så är det läraren som arbetar med hunden i hununderstödd pedagogik där hunden finns med som stöd i undervisningen. Och samma gäller psykoterapihundsteamet. Där är hunden med i samtalsrummet som ett stöd och möjlighet till att bygga broar mellan terapeut och klient. 

Sara med sina två hundkollegor.

Varför tycker du att det är viktigt att dessa utbildningar finns? En av de viktigaste anledningarna är att vi behöver veta om hunden trivs med jobbet. Det är lite som att man skulle ta med sig ett barn och sätta i knäet på en främmande person och tänka att här kan du klappa en liten stund. Det är ju egentligen som en regelrätt kränkning. Vi behöver veta att hundarna är lämpliga men också träna dem att visa vad de gillar och vad de inte vill göra. Man behöver mycket kunskap om vad för riktlinjer, styrdokument, riskanalyser, hygienregler som ska till för att man ska kunna utföra insatserna kvalitetssäkrat. Så ja man behöver absolut utbildning. Jag brukar jämföra det med polisyrket eller läkaryrket. Det är inte bara att ta på sig en uniform och göra jobbet. Man behöver veta både om man gillar jobbet, om man klarar utmaningarna och om man är lämplig för det. 

Det har du verkligen rätt i och borde egentligen vara en självklarhet för nästan alla jobb. Trivs man inte gör man sällan ett bra jobb, det gäller förstås både människor och djur. Det pratas mycket om att hundar kan ha en lugnande och terapeutisk effekt på människan, har du några konkreta exempel på ett sånt möte som du varit med om? Genom att vi klappar på en hund så får vi en frisättning av ett hormon som heter oxytocin och i och med den frisättningen så får vi också en välbehagskänsla i kroppen. Äldre kan till exempel få sänkt blodtryck, de kan få ökad aptit, det kan ge smärtlindring. Barn och ungdomar kan få lättare att koncentrera sig i skolan, och de kan också hitta motivation att komma till skolan. Det är ångestdämpande och kan i många fall leda till att medicin som tas vid behov kan uteslutas. 

Häftigt! Vad är det roligaste med ditt jobb? Alla underbara möten med både hundar, hundägare och inte minst alla deltagare som vi möter när vi tränar med hundarna. Det är fantastiskt. Jag arbetar också ibland själv som hundförare med mina hundar och det är helt underbart. Det skulle jag inte vilja vara utan. 

Vad är största utmaningen för dig och Svenska Terapihundskolan? Det finns några stycken, bland annat är det att politiker inte förstår hälsovinsterna med att implementera utbildade hundteam i verksamheter. En annan utmaning är att vi saknar kvalitetssäkring från myndigheter. Det är en stor utmaning med att man tar med sig personalhundar på jobbet för att de sett vinster med det, men vi ser också många hundar som verkligen inte vill vara med i den miljön. Jag skulle gärna se att jordbruksverket och länsstyrelsen tar ansvar för denna yrkesgrupp av tjänstehundar och kräver utbildning av dem som vistas i arbete. 

Politik alltså.. Förhoppningsvis förstår även politikerna hur viktiga dessa utbildningar, jobb och framför allt hundar är. Vi håller tummarna och hoppas att du fortsätter ditt fantastiska jobb under tiden. TACK för att vi fick prata med dig! 

Vill ni läs mer om terapihundskolan hittar ni deras hemsida HÄR.

VÅR ANDRA MÅNADENS BILD TÄVLING ÄR ÖVER OCH VINNAR(NA!!) ÄR KOREAD: Simba och Herkules!

MEN som vanligt innebär en månads slut en annans början och ny chans att vinna! Kamma hem April månads doggiebag genom att delta i tävlingen. Flest likes i slutet av månaden vinner!

Tips! Kamma hem fler likes genom att följa och bli vän med så många hundar som möjligt i appen så har du större chans att vinna nästa månads doggiebag. 

SÅ HÄR DELTAR DU:

.