Förra veckan intervjuade vi Anders Hallgren Sveriges första (!) hundpsykolog. Den här veckan vill vi ta reda på hur det är att utbilda sig till hundpsykolog idag och har därför tagit ett snack med Ellen Leiner som snart är färdig med plugget och således också kan titulera sig hundpsykolog. Trevlig läsning och Glad Påsk!

Ellen och Saffran

Hej Ellen! Vi har förstått att du snart är färdig utbildad hundpsykolog, grattis! Det låter väldigt spännande men vad gör egentligen en hundpsykolog? Ja, jag är snart färdig hundpsykolog vid Hundens Hus i Stockholm. Min examen blev framskjuten då allt såklart inte går att göra på distans utan kräver resor dit vilket inte var möjligt under pandemin. En hundpsykolog hjälper hunden och dess ägare när det finns beteenden som de behöver jobba med. När en hundpsykolog kontaktas handlar det ofta om beteenden som tar sig uttryck i aggressioner, stress eller rädslor och det är mitt jobb att kunna hjälpa dem att gå till botten med själva orsaken till beteendet. Det är först när vi hittat orsaken som vi kan börja arbeta med symtomen, alltså beteendena.

Vad spännande och viktigt! Vad är det för skillnad på en hundpsykolog och en hundinstruktör eller hundcoach? En hundinstruktör jobbar inte med hundar som har ”problembeteenden” eller mår dåligt på något sätt utan är mer inriktad på kurser och privatlektioner där fokus ligger på ”vanlig” hundträning. Hundpsykolog är en påbyggnadsutbildning för instruktörer där vi arbetar med grunden till problembeteendena. Kort sagt är skillnaden mellan hundinstruktör och hundpsykolog att de jobbar med olika delar hos ekipagen, där hundpsykologerna går djupare ner i själva psykologin hos hunden. Jag använder mig av ordet instruktör och vet inte riktigt vad andra lägger in i begreppet coach.

Varför valde du att bli just hundpsykolog? Från början utbildade jag mig för min egen hunds skull. Jag ville förstå allt som hundmamma samt ge honom de bästa förutsättningarna till att må bra. Vi hade sökt hjälp på flera olika håll för min hunds rädsla men inget tycktes hjälpa. Därför såg jag till att utbilda mig så att en expert kunde vara med honom dygnet runt och på så vis fick vi bukt med rädslorna. När jag såg hur mycket det hjälpte honom insåg jag att jag kan hjälpa fler hundar och deras människor. Jag vill, som hundinstruktör, också kunna hjälpa de som kommer med en hund på kurs hos mig som kanske egentligen hade behövt en hundpsykolog. Då är det toppen att kunna fånga upp dem redan då och hjälpa till direkt med min vidareutveckling och fördjupade kunskap!

Wow, vilken häftig historia och fin. Det låter ju nästan som att det var meningen at du skulle bli hundpsykolog. Hur går det till när du får nya case och hur vet man att ens hund behöver gå i terapi? När hundägaren kontaktar mig via mail eller sociala kanaler får de först förklara situationen och vad de vill ha hjälp med på mail. Jag skickar därefter ett formulär där de får beskriva vad som händer med hunden i nämnd situation samt hur människor och hund agerar då. Jag vill även ha bakgrund till det som besvärar dem innan vi träffas som t.ex. hur länge detta varit ett problem, om de vet varför det uppkommit samt om de provat något tidigare eller fått andra tips. Utöver detta får de fylla i hundens vanor vad det gäller sömn och mat samt skriva hur en vanlig dag ser ut med motion (både fysisk och psykisk). Detta formulär lägger grunden för vår första fysiska träff och ”utredning” som krävs för att vi ska kunna lägga upp en planering för just dem.

Hänger alltid ihop

Det vanligaste sättet att veta om ens hund behöver hjälp av en hundpsykolog brukar vara att en själv, eller närstående, tycker sig se beteenden hos hunden som inte känns bra för situationen. Det kan kännas känsligt för många att erkänna för andra (och sig själv) att en behöver hjälp med sin hund vilket kan leda till att det dröjer lite innan hundpsykologen kontaktas vilket är tråkigt. Vi hundpsykologer vill aldrig döma eller komma med pekpinnar utan finns för att hjälpa er till en fungerande vardag.

Hur ser en typisk behandling ut? Finns det tex både grupp och individuell terapi för hundar precis som för människor? Jag som hundpsykolog lägger upp en planering tillsammans med ekipaget som vi följer upp både mellan gångerna och såklart vid varje träff. Behandlingen innehåller allt ifrån vår träningsplan som kan innehålla strategier som habituering eller ”BAT” men också motion (fysisk och psykisk), kost och kosttillskott osv. Behandlingen har alltså många komponenter som sätts samman för bästa resultat. Jag arbetar bara individuellt just för att jag vill kunna se hundens alla signaler och beteenden vilka kan vara så många som flera i sekunden!
Hundarna kan verka ha samma problem men sedan kan det ta sig uttryck på olika sätt vilket kan gör att de blir stressade, arga eller rädda för varandra. Av den anledningen skulle jag inte vilja ha gruppträning för dessa hundar. Däremot skulle det vara en god idé att hålla föreläsningar och workshops för hundägare i grupp, men då utan hund. Min erfarenhet är att det är just den individuella utvecklingen som är grunden och nyckeln till framgång. Sedan krävs det såklart för vissa planeringar ”statister” eller möten på träningarna som då kan vara andra hundar eller människor, men då är det en annan femma.

Det låter faktiskt väldigt rimligt. Hundar är ju egna individer precis som vi människor. Hur mycket fokus lägger du på hunden och respektive husse och/eller matte? Jag upplever att människorna ofta fått dåligt självförtroende för att problemet uppkommit och behöver minst lika mycket pepp, stöttning och återhämtning som hunden. För mig är det väldigt viktigt att både människor och hundar får känna sig lyssnade på och bli bekräftade. Eftersom det är människorna som ska jobba med hunden hemma (jag är ju bara med en bråkdel av deras vardag) så lägger jag mycket fokus på att förklara och visa hur de ska göra. Det är de som ska göra det allra mesta för hunden och min uppgift att se till så att de får rätt verktyg att klara sig utan mig.

Nu förtiden är det ju vanligt med terapi online för människor. Tror du att det funkar för hundar med? Jag tror absolut att det går att ha både möten, lektioner och kurser online. Däremot skulle det säkerligen behöva kompletteras med videoklipp på hur hund och ägare beter sig när ”problemet” uppkommer, vilket kan vara svårt att få till. Jag behöver se reaktionerna och alla små signaler som händer för att vi ska kunna gå till botten med grundorsaken. Människorna kan t.ex. ofta beskriva hur hunden reagerar men är inte alltid medveten om hur de själva reagerat innan och under en situation uppkommer. Därav skulle jag råda till fysisk hjälp i första hand eftersom det kan bli ett för stort ansvar och lite av en börda för ägarna att försöka ge mig all information jag efterfrågar då vissa signaler kan vara svåra att se. Sedan kvarstår ju den faktor att det är svårt att filma både sina egna och hundens reaktioner på samma gång! Därför skulle jag nog säga att jag är mer bekväm med att ses online mellan de fysiska träffarna för dem som anlitat mig som hundpsykolog.

Tror du att hundpsykologi alltid kan hjälpa eller finns hopplösa fall? Om en hund är en fara för sin omgivning och sig själv trots försök till behandling av veterinärer, hundfysioterapeuter och hundpsykologer så är nog det bästa att hunden får somna in. Det har inte hänt mig ännu men jag kan tänka mig att det skulle vara väldigt jobbigt att förmedla det.

Vi håller tummarna för att det aldrig kommer hända dig. Eller någon annan hundpsykolog heller för den delen. Tack för att vi har fått prata med dig idag Ellen och lycka till i framtiden. Är helt säker på att du kommer vara till stor hjälp för massor av hundar (och hundägare!) framöver. Heja dig!